Den svenska skogen är oerhört viktig för klimatomställningen eftersom den utgör en kolsänka som samlar kol från atmosfären och lagrar den i marken. Regeringens kalkyler för att nå EU:s klimatmål är helt beroende av skogen som kolsänka. Skogen är också mycket viktig för bevarandet av skyddsvärda arter, också det en del av EU-lagstiftning som Sverige förbundit sig till. Men både skogens artrikedom och kollagrande effekt hotas när levande, alltså urskog eller naturligt föryngrad skog, skövlas av de svenska skogsbolagen. Skogens effekt som kolsänka har sjunkit med 30% sedan 2012, delvis på grund av ökad avskogning, och nästan 2500 arter knutna till skogen i Sverige är hotade eller nära hotade.
Det vanligaste klimatförvillande argumentet från både skogsindustrin och regeringen handlar om att ta vara på skogen som resurs för produkter som kan ersätta det fossila. Detta kallas för bioekonomi och används som svepskäl för att motverka EU:s ökade ambitioner för kollagring och biologisk mångfald, och därmed skydd av skogen.
Statsminister Ulf Kristersson har bland annat skrivit ett brev ihop med Finlands president till EU-kommisionens ordförande Ursula von der Leyen. I brevet vädjar de om att svenska och finska skogsbolag ska få fortsätta avverka skog som tidigare, utan den ökade hänsynen till skyddsvärd skog. Regeringen har även tillsatt en utredning för hur Sverige ska förhålla sig till EU:s nya avskogningslag. Huvudsekreterare för denna utredning, Lena Bruce, har också tidigare jobbat som lobbyist för det statligt ägda skogsbolaget Sveaskog. Utredningen bygger delvis på underlag från kontrollmyndigheten Skogsstyrelsen, vilket i sig inte är så konstigt, men materialet i fråga hävdar i motsats till rådande forskning att det inte sker någon avskogning i Sverige. Dessutom har Skogsstyrelsens generaldirektör, Herman Sundqvist, som ansvarar för det kontroversiella utredningsunderlaget, även han varit chef på Sveaskog.
Kopiera länk för att dela
